Det har varit mycket prat bland mina vänner om man ska vaccinera sig mot "nya" influensan (som om det inte kommer komma en till) eller inte. Jag tycker inte att det är en så stor grej. Jag tvivlar naivt på att jag kommer bli smittad, men anti-kroppar är alltid bra att ha.
Efter att ha sett videon om tjejen som bara kan gå baklänges blev jag först lite skeptisk. Sen blev jag väldigt road av en kommentar. Den stod ungefär såhär:

"I GOT A SOLUTION!!! Everyone can just stop eating swine/pig meat!"

Det var troligt vis från någon som inte hade något studielån....

Nu har jag vaccinerat mig och jag kan fortfarande gå framlänges. Dock har jag lite ont i armen. Men det får jag leva med i ett par dagar.

Onsdag är inte ofta lill-lördag för mig, men igår gick jag ut med några vänner. Vi hade väldigt trevligt på en liten pub på söder. Trots en del alkisar var det ändå rätt mysigt. Vi satt mest att och snackade lite skit tills klockan blev sent och det var dags att gå hem.
På hemvägen när jag var lite extra modig tänkte jag SMSa en tjej som jag har börjat få lite kontakt med. När jag skrivit ett halv-gulligt SMS och trycker Skicka så står det efter ca 30 sek: MISSLYCKADES! Försöka igen?

Självklart försöker jag igen, och igen, och igen.. efter ca 7-8 gånger ger jag upp. Tänker inte så mycket mer på det. Utan jag går hem och lägger mig.

Senare på kvällen får jag 4 sms på en gång. Första från henne, där hon svarar. Sen 2 sms från andra kompisar och sist ett sms där hon skriver med stora bokstäver:
OKEY. JAG FÖRSTÅR. DU BEHÖVER INTE SMSA 10 GÅNGER!!

I mitt dagliga strösurfande såg jag av en händelse att OnOff annonserade ut Asus 1000H för ca 3600 kr. Det vill säga, nästan samma pris som kameraexperten sålde den för i december.

I slutet på förra året hade jag nån tusenlapp över och ett behov av en liten bärbar dator. Jag tänkte belöna mig själv med Asus 1000H efter att jag klarat av den sista tentan innan jul.
En vecka innan sista tentan hittade jag sidan kameraexperten.se som sålde ut min dator för 500kr mindre än i butik. Skitbra, tänkte jag och slog till direkt. Jag hade precis börjat känna bekvämligheten i att handla på internet.

Två veckor utan dator och massa klagomål från andra kunder bekräftade det som jag bara trodde hände andra: Jag hade blivit lurad.

Några äldre D-studenter har visat sina kunskaper i Budapest. Det var en 24h programmeringstävling som kth vann i år. Vi har väl alltid kommit på top-placeringarna. Den ena killen har skrivit ett välkänt rättningsprogram som många studenter slitits sitt hår för.

Om 3-4 år är det väl jag som sitter 24 timmar i asien på en liknande tävling. Och jag tänkte inte komma sämre än vad datalogerna gjorde i år. =)

Artikeln finns att läsa i Ny Teknik.

I SvD kan man läsa att stim slår rekord i sina inkomster. Den förklarar det med att dem blivit duktigare på att hitta företag som spelar musik. Enligt stim ska alla som spelar musik på offentlig plats betala pengar. Nog har dem blivit duktiga på att hitta mindre företag. Mitt lilla företag har fått inte mindre än 3 brev från stim i år.

Men hela konceptet att artister ska få pengar varje gång deras låt spelas. Hur har det uppstått? Det finns inte i någon annan bransch vad jag vet. En snickare som gör en stol får väl inte pengar varje gång någon sitter i den? Han får ju betalt när han gjort klart stolen och säljer den. Lika så borde skivbolag och artister jobba.

I min värld ser det ut så här: